Länge sedan!

Superlänge sedan jag skrev, och jag känner att jag saknar det mycket!

Har precis dragit igång två nya bloggar, en till varje klass jag har i kursen Svenska 1. Hade tidigare en blogg, som skulle delas mellan alla intresserade lärare och elever i svenska, från åk 7 tom gymnasiet. Det var en bra tanke från början, men nu kändes det ohanterbart ocheftersom det är så lätt att starta nya, så väljer jag att testa det istället.

Tänker att när eleverna vet att texterna de skriver ska publiceras och kommenteras av någon, så gör de sitt yttersta. jag tänker att det ska ha en inbyggd förbättringseffekt :-)

Känns underbart att vara back on track på jobb igen,är roligt att jobba, har härliga klasser och roliga elever, fantastiskt! Trots det härliga är det mycket att göra, köra igång kurser enligt nya gymnasieskolan, dess mål, betygssystem och kunskapskrav, men samtidigt ha en fot kvar i det gamla.

Vi tog beslutet att låta Vilma gå fyran en gång till, eftersom det var struligt i gamla klassen, hon fick sin dyslexidiagnos rätt sent under läsåret i fjol, och hon behövde viss repetition för att vara i fas. Det känns så rätt, hon trivs, gillar skolan bättre, har kompisar att vara med på rasterna och är mycket mer harmonisk. Är så glad att vi vågade föreslå och att skolan lyssnade. Åldesfixering kring vilken klass ungarna "ska" gå i tror jag är till mer skada än nytta. Skolan handlar ju om så mycket, social träning, kunskapsinhämtning, uppfostran..Och det viktigaste måste ju vara att det passar det enskilda barnet/elevern, eller?

Viktor har blivit en högstadieelev, med nya lärare, nya lokaler och på vissa bitar mindre koll än tidigare, på andra betydligt mer. Tänker ibland att all bedömning barnen utsätts för, skapar en hel del stress. De har gått i skolan i 6 veckor, och redan är minst 10 matriser och bedömningar ifyllda och publicerade på plattformen unikum, så att vi föräldrar och eleverna kan ha koll. Tyckte det var kanon först, men börjar vacka, får väl se vart det leder! Lär sig ungarna mer, men ändå mår bra är det väl fine, men om det skapar stress redan hos 13-åringarna, så är det nog inget vidare?

Nu en kopp kaffe, innan dagens första lektion!