Läs och håll flabben!

Känns inte som en bra förklaring på frågan, "men Marie, varför måste vi läsa?" Självklart svarar jag inte mina elever (och oftast inte mina barn heller) på det sättet, men ibland är det jäkligt svårt att motivera läsning.

Läsning är ju en så självklar del av mitt liv, så jag kan inte på allvar förstå att människor väljer bort detta underbara tidsfördriv och avkoppling. Att jag inte förstår det känslomässigt, gör inte min lust och vilja att förstå det intellektuellt mindre, kanske tvärtom!

Jag tror att gemensamhetsläsning, antingen i helklass eller i läsecirklar utvecklar läsglädjen, läsviljan och läsförståelsen. vad tror ni? Min tanke är att genom att läsa samma saker så kan man prata om läsningen, dela upplevelsen och också fungera som varandras "piska & morot", eller?

Jag har precis läst Ursäkta om man vill bli lite älskad av Johanna Thydell. Typisk ungdomsbok, huvudpersonen Nora har som så många andra tjejer en "snyggkompis", de blir osams, hon träffar en kille som hon borde vara kär i, men det känns inte rätt. Hur ska hon göra? Boken fyller absolut sin funktion som igenkänningsroman, för vissa elever, men med tanke på författarens tidigare titlar, så är jag besviken både på språket och på den något platta handlingen.

Strax innan den läste jag Att springa av Maria Sveland. En läsvärd roman om övergrepp, fasader och om vänskap som övervinner det mesta. Välskriven med temposkifte som skapar spänning. Flickorna i boken lämnar mig däremot inte riktigt. Jag tänker, finns någon av dem i min närhet? Hur ska jag se och vad ska jag göra?

Hade också en viktig diskussion med kollegor idag om läsning med ögonen och läsning med öronen, och vilken stausskillnad vissa lägger i detta. Är inte tanken med läsning att eleverna ska ta del av andras berättelser genom skönlitteraturen, lära sig fakta om andra kulturer, om natur, religion, samhällen...? Vad är då skillnaden mellan att göra detta med ögonen eller med öronen?

Tyck, säg emot, diskutera!