Respekt, jobb & glädje

Ibland funderar jag över elevers tillit och förtroende, och vilken ynnest är att få detta!

När, snarare än om, jag gör fel med elever, ger otydliga eller felaktiga instruktioner, förlägger en text, tar för lång tid för rättning...Så känner jag en nervositet för att berätta detta för eleverna, men varför?

De är alltid så förstånde, visar att de ändå litar på det jag gör. Vad gör jag för att förtjäna deras respekt? Jag hoppas att svaret är att jag visar respekt för dem och deras personligheter!

Idag kom jag tillbaks till en klass, med texter där instruktionen inte varit solklar, därför hade alla gjort samma fel, fel tempus i ett stycke. Jag talade om att det var första gången jag deltog i samarbete med ett annat ämne kring denna texttyp, berättade vad som blivit fel och bad alla att skriva om det stycket. Jag möttes med leende, intressanta frågor och engagerade elever!

Det kändes som ett hallelujamoment, mitt bland laborationsrapporterna, en sen fredagseftermiddag på jobb. Man kan ha det sämre! (Och labrapporter är inte det roligaste jag vet:-)

Detta har varit en bra vecka, och jag har tagit tag i flera viktiga saker. Vilmas läxplanering inte minst, känns som att det på sikt kan bli en stor vinst för hela familjen, underbart!