Jag bannar mig själv för att jag inte har fattat, det borde jag ju gjort för länge sen. Hade det varit en elev hade jag sett det, märkt det, förstått det men när det gällde mitt älskade, fina lilla barn så blundade jag. Dyslexi, eller läs-och skrivsvårigheter. Hon är inte lat, saknar inte driv men avkodningen tar all energi, så förståelsen av det lästa går helt förlorad. Jag är mest arg på mig själv, men även lärarna borde sett och förstått att det inte enbart handlar om vilja och driv. Att så gott som allt skolarbete som bygger på läsning sköts hemma, bör vara ett tydligt tecken. Det är ju genom det som jag har förstått.
Visserligen är diagnosen inte ställd av logoped, men alla tecken finns där, hon vänder bokstäver, svårt att se matematiken i ett lästal, när en text har traglats igenom kan inte handlingen återges, men om texten läses för henne, så kan frågor besvaras. Staninevärdena talar också sitt tydliga språk, så med eller utan diagnos så vet jag nu vad det handlar om. En oerhörd lättnad känner jag över det, men samtidigt ångest över vad jag har utsatt henne för i utbrott, skäll, "men läs nu, lite flyt, ljuda inte hela tiden, du är faktiskt stor nu..."
Maken har haft stora problem med detta, men eftersom han tagit sig igenom grundskola, gymnasium och högskola, så har jag inte förstått omfattningen av hans problem. Nu säger han att han känner igen sig i henne och hennes svårigheter och ärftlighetsfaktorn lär vara väldigt stor.
Hur som helst att älta "varför" hjälper ingen, allra minst dottern. Skönt är att jag har pratat med rektor, specialpedagog och undervisande lärare, ingen verkar förvånad och de har gett besked på att hjälpmedel kan sättas in ganska meddetsamma, känns bra och dottern är med på det resonemanget. Hon VILL ju förstå, ta del av texter och så vidare.
Nu är det fredag, så skönt det ska bli med helg, och att nästa vecka är "halvlov", eleverna lediga, jag jobbar med annat måndag och tisdag, gör inte alls ont! Får använda en del av den lediga tiden till att smälta detta och försöka få en del hjälpmedel, som CD-spelare, inlästa böcker och så att funka.
Sen är vi redo för resten av terminen, både hemma och på jobb!
Visserligen är diagnosen inte ställd av logoped, men alla tecken finns där, hon vänder bokstäver, svårt att se matematiken i ett lästal, när en text har traglats igenom kan inte handlingen återges, men om texten läses för henne, så kan frågor besvaras. Staninevärdena talar också sitt tydliga språk, så med eller utan diagnos så vet jag nu vad det handlar om. En oerhörd lättnad känner jag över det, men samtidigt ångest över vad jag har utsatt henne för i utbrott, skäll, "men läs nu, lite flyt, ljuda inte hela tiden, du är faktiskt stor nu..."
Maken har haft stora problem med detta, men eftersom han tagit sig igenom grundskola, gymnasium och högskola, så har jag inte förstått omfattningen av hans problem. Nu säger han att han känner igen sig i henne och hennes svårigheter och ärftlighetsfaktorn lär vara väldigt stor.
Hur som helst att älta "varför" hjälper ingen, allra minst dottern. Skönt är att jag har pratat med rektor, specialpedagog och undervisande lärare, ingen verkar förvånad och de har gett besked på att hjälpmedel kan sättas in ganska meddetsamma, känns bra och dottern är med på det resonemanget. Hon VILL ju förstå, ta del av texter och så vidare.
Nu är det fredag, så skönt det ska bli med helg, och att nästa vecka är "halvlov", eleverna lediga, jag jobbar med annat måndag och tisdag, gör inte alls ont! Får använda en del av den lediga tiden till att smälta detta och försöka få en del hjälpmedel, som CD-spelare, inlästa böcker och så att funka.
Sen är vi redo för resten av terminen, både hemma och på jobb!
Vet ju inte vad ni fått gå igenom, men skönt att veta nu i alla fall. Och ta inte åt dig all skulden. Du visste ju faktiskt inte.
SvaraRaderaTack Miriam, kommentarer sóm din värmer oerhört!
SvaraRadera/Marie
Vad bra att ni har kommit underfund med detta. Nu kan det ju bara bli bättre!
SvaraRaderaDet är alltid så mycket svårare när det gäller ens egna barn och det är alltid lätt att anklaga sig själv. Var glad att du besitter all den kunskap du gör och som gjorde att du upptäckte det redan nu. Du vet vad som behövs, var hjälpmedel finns och kan kommunicera med din dotter angående vad som kommer att hjälpa henne mest och bäst. Tänk vad skönt för henne att ha dig även där!
SvaraRadera