Leva eller dö? (om litteratur)

Funderar kring roller, invanda mönster och hur lätt de leder till fördomar. Kanske beror på att det är riktigt höstruskigt, funderarväder?

Hade ämnesmöte med mina kollegor igår, där vi för första gången på länge var alla och verkligen pratade om vad vi vill med vår grupp, våra möten och framförallt med vårt ämne. Kändes skönt och framåtsyftande. Där visade det sig att alla vill arbeta med ämnesutveckling, men att vi alla har känt oss ganska ensamma i den önskan. Jag som nätverksledare, känner att jag verkligen har missat att intresset är så stort hos mina närmaste svensklärarkollegor. detta trots att kommunikation är vår proffession! Hur svårt måste det då inte vara för våra elever, att förstå oss, varandra och att passa in någonstans?

Slås också av hur snabbt böcker ibland "dör". Jag läste Svinalängorna med elever för ett par år sedan, med bra resultat, eleverna tyckte att handlingen var hemsk, men att boken var välskriven och läsvärd. Nu läser jag den igen, eleverna avskyr den, handlingen är fortfarande hemsk, men nu är språket tråkigt, tempot långsamt... kort sagt, allt med boken är skit! Hur kan det bli så?

I en annan klass läser vi Tusen gånger starkare, som också har något år på nacken, men den gillar de verkligen, liksom Bryta om, som enligt mig bygger på precis samma tema som Svinalängorna. Hur ska man förstå vad i nutidslitteraturen som lever länge och vad som dör direkt?